... det finns så mycket man kan kalla kärlek.

Jag kommer förmodligen inte sitta här, kommer förmodligen inte tänka samma tankar eller göra samma saker. Den känslan skrämmer mig, att gå vidare och att bygga på livet. Man ska få uppleva saker man inte har en aning om. Borde man få veta? Vill man veta? Kanske att man inbland kan få veta vissa saker. Livet kan verkligen vända från ena sekunden till den andra, varför lever jag inte bara lite mer i nuet och njuter? Jag försöker, tro mig att jag gör. Jag njuter också, men jag grubblar, jag grubblar alldeles för mycket  och tänker alltid fram och tillbaka. Ältar. Jag gör allt det där jag alltid gjort, allt det där jag också alltid hatat hos mig själv att jag alltid gör. Jag har svårt för ovissheten, den där känslan som gör att man känner sig halv. Jag har förlorat dagar och ett hopplöst år, men jag hoppas jag någon gång lär och faktiskt ser det som en lärdom något som skapat mig till att bli bättre. Vi alla kan bli bättre. Vi går mot ljusa tider och jag vill bara blicka framåt och känna den där känslan av vår, sol och ett leende på läpparna. Ett sant leende, inget som ljuger och bara finns där som en fasad. Jag kommer aldrig tillbaks!  

Min mamma och pappa är det absolut bästa som finns! De har ALLTID ställt upp i både med och motgång. Finns egentligen inga bra ord som kan beskriva min mamma och pappa. Nej inga. Inga alla. Det är tack vare dem jag är här jag är idag, tack! Jag älskar er <3


 


/ Eran dotter

Då man ska umgås med de bästa och jag får inte ens se mannen i mitt liv Max :( För det är väl det som är hela grejen med denna dagen att visa sin kärlek till de man älskar... Tyvärr ger jag inte allt för mycket för denna dag i år, me myself and I in Karlstad men inte så fy skam det heller kanske...

Ska man försöka sig på och berätta vem man är då, tycker detta ska bli assvårt men jag gör väl ett försök. Jag är i allafall döpt till Ann Malin Jacobsson men heter då Malin och kallas för Malla. Jag är 21 år gammal men blir 22 den 22 juni i år. Jag går på Karlstad Universitet och läser till förskolelärare vilket jag fullkomiligt älskar men också ibland hatar. Jag vill bara bli fördigutbildad så jag får börja jobba med alla dessa söta kids! Är så himla nöjd på att plugga just nu, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge är det inte så? :) Jag har en längenhet i Karlstad men är väldigt ofta hemma i Hagfors där jag har min familj och mina vänner. Det är även här jag är uppväxt som liten och har gjort alla mina första hyss. Det är härifrån man har första kärleken, första vännerna, första sorgerna, första skratten,  första lyckan ja det är härifrån man minns det alldra första man gjorde i livet. Jag kommer nog mer eller mindre alltid tycka om Hagfors! Alla som känner mig vet att jag har en katt som heter Max och som jag fullkommligt avgudar utan honom skulle min värld rasa samman. Finner inga ord för den fantastiska fyrbenta lilla varelse. Annars är jag precis som alla andra fast väldigt annorlunda, nej men jag vet inte hur jag ska beskriva mig för att man ska få rätt bild. Många som inte känner mig får ofta en fel bild av mig har jag insett då jag och många av mina bästa vänner var fiender förr. Som sagt man ska inte ha förutfattade meningar om folk även om man tragiskt nog alltid har det ändå, även jag. Men jag är en spontan, lättretlig, glad, galen tjej som älskar impuls och har insett att det är då man får som roligast i livet. Just nu njuter jag bara av livet och tar det lite som det kommer. För efter mina 21 år i livet har jag insett att det går aldrig att förberedda sig eller vara beredd och därför är det bättre att i allafall försöka ta saker och ting som de kommer. Jag fullkomligt bara älskar ketchup också! Så det var lite om mig, hoppas ni känner att ni vet lite bättre vem jag är nu :)

åååh, och vi går ut och brinner upp i natten
och skyller allting på våra fyllehuven
undanflykter och självanklagan!

Kvällens outfit ;)