Jag kommer alltid till ett skede i livet där jag inte riktigt vet vart jag hör hemma. Jag kommer alltid hit. Hur jag än vänder och vider på mig så kommer jag alltid tillbaka. Tillbaka dit där jag inte vet vart jag hör, ett skede som känns både förvirrande och jobbigt. Jag bara flyger och far, jag får liksom ingen ordning. Ordning som jag gillar sådär så det känns tryggt.



I live in a bag and I hate it!