Idag är det andra juni och sommaren kommer bara närmare och närmare... Vet inte varför men det är så många minnen och tankar som flyger upp och ner i huvet på mig. Det är både på gott och ont. För pecis ett år sedan var detta verkligen time of my life, jag skulle ta studenten, livet var en enda fest och man skulle på student resa med tjejerna...allt var helt enkelt bara en fest "utan bekymmer". Livet bredvid liksom bara försvann och kom ikapp allt för sent. Nu är sommaren här igen och visst jag saknar det samtigt som jag hatar det. Alla pratar som om förra året och att det var det bästa, visst det var det. Men om jag ser till mig själv var det nog också den sämsta sommaren. Jag är glad att mina tankar från förr dyker upp, för det gör att jag kommer aldrig göra om dom. Man lär sig så på sina misstag, det tragsiska är bara att man hinner begå dom först. Men det sägs att allt har en mening och det kan nog också stämma, jag ska aldrig mer glömma det som finns på sidan bredvid. Förhoppningsvis kommer det aldrig bli bredvid på samma sätt.

Man växer upp...jag kommer aldrig dit igen.