Satt och läste dagboksinlägg från att jag var 12-13 år tills nu. Herregud vad mycket man varit med om i livet och jag är bara 19 eller jag snart 20 år och mer ska man vara med om. Jag kände ingen så många inlägg och kunde verkligen tänka tillbaka på vilken känsla jag hade just när jag skrev det där. Så jag satt här framför daton och skatta samtidigt som jag i nästa sekund var jag alldeles tårögd, så många minnen! Saker man aldrig mer kommer få uppleva... Men jag känner mig ändå nöjd som sagt livet blir vad man gör det till, även om det alltid inte blir som man tänkt sig!

/ M