Vaknade av att mamma och Madde kom hem och väckte mig klockan 12.30. Mamma frågade om ja inte skulle följa med hem till henne och göra mig i ording för att sedan åka bort och gratulera Anders. Självklart följde ja med, det va riktigt mycket folk faktiskt, kul :) Efter det laga mamma mat till oss och sen somna ja på soffan. Vakande av att Markus ringde och frågade om ja inte skulle följa med ut. Men ja vet inte, sitter med belsutsångest. Känner faktiskt inte för att gå ut, skulle vara skönt att bara vara hemma hänga med sis och pappa och titta på hockeyn... Men ja vet hur det blir när den är slut, ensamt...

Det är oftast så att man tänker sällan på vad man har utan alltid på det man saknar. Det gör i allafall jag. Men egntligen är ju det ganska självklart, det man har det finns ju redan där. Det är ju inget man saknar... Jag tänker alltid på hur det kunde vara om man skulle ha allt det man saknar. Det är allt från saker till minnen och tider... Men skulle det bli bättre?!

Men som sagt ska man kanske inte ska tänka så mycket utan leva i nuet och se
hur det utspelar sig vidare...

Ha en trevlig kväll vänner...
Kram M