Jag sitter här med ett sista kapitel, jag vill springa... Hur tar man steget ur nått som egntligen inte finns? Men ändå är där på samma gång? Jag vill och jag måste ta steget ut, ut ur allt... Men försöker hitta bitarna i det förflutna som jag fortfarande vill ha kvar...  Sen kan det kvitta för nu är allt tillbaks på noll, så det kan det blåsa vart det vill för nu spelar ingenting nån roll ...