Alfons

Sötis

TA MIG TILL KÄRLEK TA MIG TILL DANS GE MIG NÅT SOM TAR MIG NÅGONSTANS!

Denna underbara fredag, den kunde inte kommit bättre... Jag är faktiskt helt slut efter en veckas jobb med Magaluf viruset. Idag är väl typ första dagen jag ändå känner mig hyfsad i huvet. Så i morrn vet jag nån som ska sova lääänge! För denna helgen blir lugn, lugnare än någonsin. Min kropp behöver vila upp sig och ta igen sig efter alla dessa kalas. Men det är SÅ värt de, en fest kommer aldrig igen det måste man lära sig...  Nästa helg är man väl igång igen för då är det midsommar ;D

ha en bra helg! pussss

Stranden vid Palma Nova


På väg till Grabbarna Grus

Malla

Malla och Helle på E4:an

Tom, Martin och Mattias = NORRLAND!

 

Förra gången jag satt här och skrev funderade jag över begreppet snart, något som egentligen är totalt värdelöst!Nu sitter jag här igen några veckor senare och funderar över något helt annat... Eller annat och annat, nu vet jag annat! Kan inte fatta vad jag höll på med, visste jag egetligen? Ville jag bara inte veta?! Jag kan sitta här länge och fundera fram och tillbaka för jag kommer aldrig hitta svaren ändå. Precis som vanligt! Nog för jag ville inte heller länge för det går till en viss gräns där man längre inte orkar, man står helt enkelt inte ut. Men sedan sättet att göra det på är för mig helt ofattbart. Men det känns som om det är det enda jag lär mig av kärleken att man ska aldrig lita på nån och ALDRIG sluta förvånas. Man är bara någon, har alltid bara varit och kommer alltid bara vara det. Speciell? Ja precis som alla andra. Man tror så bra om folk hela tiden, eller jag snarare. När ska jag lära mig? Hur många gånger ska jag sitta här, för det händer alltid mig. Spelar ingen roll hur jag än gör, jag hamnar alltid här. Vad är det som går fel? Men denna gång är jag nog mest glad att det gick som det gick, i allafall med facit i hand. Det var inte värt de där månaderna för överhuvudtaget, only a broken heart and a pig was left! Finner inte ens orden, finns inga bra ord. Inget ord som kan för överhuvudtaget beskriva för någon hur det var eller är jag vet inte... Men en sak som jag lärt mig av kärlken är att den är så himla bra när den väl är bra och den är så hemsk när den väl är hemskt. Hur ska jag våga igen? Utsätta mig för det kanske bästa men också hemskaste i världen?! You never know Malla... Sket i allafall i hela den här jävla sitvationen och drog med min vän Helena till Mallorca, kan nog vara mitt livs bästa impuls beslut någonsin. Satt där torsdagen den 3 juni med en ångest över livet och ett tragiskt Hagfors jag bara ville komma ifrån. Klockan kvart i tre beställde vi resan till Mallorca som skulle gå den 4 juni från Karlstad. Där satt jag med en uppsats som ännu inte var färdig och en bok som vi skulle ha sem på dagen efter. Men för en gångs skull gjorde jag det, jag gjorde nått för mig. Något jag kände att jag ville, något jag skulle uppskatta och komma ha som ett bra minne förhoppningsvis. Jag hade rätt!!! Magaluf 2010 kan säga jag kommer aldrig glömma, snarare börjat drömma ;)

Peace / Malla